Tror mina tår ramlar av snart. Jäklar vad kallt det var ute. Men vad gör man inte för att känna lite vårkänsla? Snodde brorsans tunna vårjacka också, så världens varmaste kombo vart det nog inte. Lär väl vakna upp med samma hesa kråk/häx-röst imorgon som jag gjort både igår och i förrgår. 

Våren är den aboslut bästa årstiden efter sommarn och saker känns bra. Jag känner mig verkligen trygg i mig själv och jag är så himla glad över att jag inte har förlorat mig själv eller gått vilse nånstans på vägen. Att jag inte blev en annan person. Det känns skönt. Jag är jag och jag vill inte vara någon annan. Jag kan inte vara någon annan än mig själv. Man måste vara den man är och göra det man vill göra och säga det man vill säga. Man bör inte göra något annat än det. Och jag kan faktiskt säga att jag är nöjd med mig själv. Jag kan inte göra mer än mitt bästa och det är bra bara det. Jag kan bli arg på mig själv och klaga och hålla på, men fem minuter senare slår det mig att jag kan inte göra något mer än mitt bästa. Och det är så jäkla sant. Är så glad och lättad över att jag verkligen har förstått det och verkligen tror på det. Den där förbaskade klumpen i magen är puts väck.