jag älskar dig

 Jag hade precis varit i Frankrike tillsammans med Yassin och Molly i två veckor. Det var sommaren 2011 och benen var bruna. Jag var ute på Zinkensdamms IP med ett gäng från Mariaskolan. Linn, Fanny och så var det några av killarna från 9C. Anton, Gabbe, Viggo, Joel och Isidor. Kommer ihåg hur vi tjejer flamsade runt och kutade fram och tillbaka. Dom där killarna var inga jag kände, jag visste bara vilka dom var. Jag hade ju ändå gått i samma skola som de flesta av dom sedan sexårs. Någon av dom hade med sig en boll och dom spelade lite fotboll vid sidan av.

Plötsligt fick jag den stenhårda bollen rakt på näsan från ingenstans. AJ SOM FAN. Det var den där Isidor som hade skjutit den. ”Sorry!”. ”Haha, det är lugnt”. Vågade inte fortsätta snacka. Prata med killarna i parallellklassen var inget som hörde till vanligheterna. Blev ju skitnervös. Jag var nervös och lite pirrig redan innan denna lilla incident. Pirrig i magen över det faktum att det var sommar på söder. Får den känslan varje sommar. Och så var det ju dom där killarna.

Skolan började och dagarna blev mörkare. Linn blev närmare vän med Viggo i 9C. Viggo kände ju Isidor, så honom lärde hon också känna. Jag som har känt Linn i nästan hela mitt liv och som jag gick i samma klass som då, började hänga på när de tre skulle träffas. Vi drack te i mitt kök och snacka om onödiga saker. Vi hade filmkväll hos Viggo i hans stora vita soffa. Var lika nervös varje gång vi fyra skulle träffas. Jag stog i hundra år och försökte välja kläder. Fram och tillbaka till spegeln. Är håret smutsigt? Fan i helvete, då fick det bli upp-och-ner-hår-dusch i badkaret på 5 minuter.

Sedan var det ju fredagskvällarna på MUK också. Där hängde vi en del under denna tiden. Vad gjorde vi där egentligen? Ingenting vettigt. Jag och Linn spelade TV-spel ibland, vi tjejer satte på musik och dansade, vi snackade. Och så var det ju dom där killarna som var där också. Viggo och Isidor och deras klasskompisar brukade komma dit. Jag hade alltid full koll vart de höll hus. Så fort jag såg någon komma runt hörnet vid biljardborden så tittade jag dit lite diskret bara för att se vem de var. Jag hade alltid koll på i vilket rum Isidor befann sig i och när han kom i närheten så låtsades jag som att jag inte såg honom. Och när jag visste att han såg mig så försökte jag se så glad och rolig och snäll ut som möjligt, fast det var någon annan jag pratade med. Jag ville att han skulle se mig som en bra person. Kanske lite ”cool” också (vadfan elin, erkänn bara).

Hela grejen med att jag hade blivit ganska nära vän med Viggo och Isidor var en ovanlig situation för mig. Jag hade aldrig haft killkompisar. Hos tjejkompisarna i klassen var där jag kände mig hemma. Men jag gillade spänningen som jag kände då jag och Linn träffade Viggo och Isidor. Jag hade till och med fått Viggo och Isidors nummer. Hade till och med smsat med båda av dom.

När snön kom till Södermalm så började jag och Isidor chatta på facebook. Det var så roligt. Vi snackade om allt och ingenting och vi hade samma humor. Det här fortsatte i flera veckor. När jag såg glimten av 9C i korridorerna så fick jag seriöst hjärtattack. Tänk om Isidor var där? Ville inte att det skulle bli stelt när vi pratade i verkligheten. Tänk om vi bara kunde prata med varandra på facebook och inte när vi verkligen sågs? När vi gick förbi varandra stannade jag till och kramade både Viggo och Isidor. ”Heej! Hur är läget? Åh, va bra. Men vi ses!”. Sen var det inte mer med det. Var så jävla nervös varje gång.

En fredagskväll var jag med Linn. Jag hade chattat med Isidor innan och vi snackade om att kanske gå ut på en promenad. Jag fick lite småpanik och behövde min vän vid min sida. Jag ringde Linn och hon kom till mig. Vi låg i min systers säng med datorn och pratade lite. Jag minns hur jag sa att jag aldrig skulle våga gå på promenad med Isidor. ”Det kommer säkert bli jättestelt och så kommer vi aldrig vilja träffa varandra igen. Vi kommer säkert inte komma på något att prata om. Vi kommer säkert gå i typ 5 minuter och sen kommer vi dra hem igen. Är det värt det? Ska jag? Åh herregud Linn!!”. Det låter så överdrivet men jag var sådär överdrivet nervös. Jag, Elin. Skulle jag gå på en promenad med en kille. Själv??? En kvart senare gick jag men skakiga ben ner mot Konsum där jag skulle möta Isidor. FYFAN. Ska jag vända om? Ska jag smsa och säga att jag inte kan ikväll? Men jag hade inte mage till att skriva något sådant. Dessutom så var det redan för sent för precis då såg jag honom gå där en bit framför mig. Oh shit.

Men vet ni vad. Den där promenaden var så mysig. Jag var livrädd att stämningen skulle vara jobbig. Vi hade ju aldrig riktigt umgåtts själva under särskilt lång tid innan. Men vi babblade på båda två non stop i över en timma tror jag. Det var så kul. Vi plaskade runt på ett mörkt Södermalm.

När vi sedan hade sagt hejdå och jag hade kommit upp till mig igen så fick jag panik. Framför spegeln i hallen stog jag och tänkte ”Okej. Nu ger jag fan upp”. Det hade snöat så mycket så min mascara hade runnit och lagt sig under ögonen och inte nog med det. Mitt bebishår som alltid har en tendens att streta år all världens håll som alltid när jag har det i hästsvans hade lagt sig helt slickat över öronen och kinderna. Har jag sett ut såhär hela kvällen, tänkte jag.

Promenader gick vi på flera gånger efter den här kvällen. Varje gång jag kom hem efter en promenad stog jag i badrummet och hoppade upp och ner av smärta i mina fötter. Korkad som jag var gick jag i converse mitt i vintern och när Isidor hade följt mig till min port och vi skulle säga hejdå så tog det alltid en timma extra. Jag sa till mina päron att jag skulle komma klockan 9 men jag kom alltid klockan 10. Vet inte hur det gick till men jag och Isidor pratade så mycket och kom aldrig till själva ”hejdå”-delen. När vi väl gjorde det så kramades vi långa kramar. Promenad efter promenad. Kramarna blev längre och längre för varje gång och jag längtade så efter att få trycka in ansiktet vid hans hals. Jag märkte hur jag efter varje promenad som vi gick ville komma närmare. Det var inte vanliga kramar som kompisar ger varandra. Jag tror vi båda märkte hur vi ville vara nära varandra och jag kände hur hans armar omfamnade mig hårt. Gudars vad jag älskade den känslan. Att någon höll i mig stadigt i en kram och hans ansikte som nuddade min hals. Jag började känna igen hans lukt och när jag låg i min säng och lyssnade på dramatiska låtar om kvällarna så längtade jag efter att få känna den lukten igen.

Nu när jag ändå har berättat såhär mycket så måste jag ju nästan berätta om vår första kyss. Det var i mitt trapphus. Isidor hade varit hemma hos mig och vi hade suttit i min säng och spelat något landskapsspel på min mobil. När han skulle gå hem så sa han till mig att jag skulle följa honom ner till porten. Han var allvarlig i rösten och jag blev lite skraj. Vad skulle han säga nu? När vi kom ner till porten så började vi säga hejdå och vi kramades. Det var nog den längsta kramen vi hade kramats. När vi båda började släppa taget en aning så kände jag hur Isidor höll kvar mig nära, men ändå så att vi kunde titta på varandra. Våra näsor nuddade varandra och jag kände hur vi bådade skakade som asplöv. Jag kan inte minnas någon gång jag har varit mer nervös! Jag tittade neråt och ville krama honom men då sa han ”ge mig en puss nu för fan”. Hahaha det här är så himla roligt och jag kommer aldrig glömma det. Han sa det inte på ett elakt sätt utan mer ”kom igen, nu jag kan inte vänta längre!”. Och sen hände det.

Nu har det gått ungefär 1 år och 8 månader sedan vi blev tillsammans och jag älskar Isidor så obegripligt mycket. Jag vet inte varför jag skrev ner allt det här, och jag vet att det blev väldigt långt. Men jag ville bara berätta.

 
 
 
 
 
 
 

johnny bulls

Dom här snyggisarna köpte jag på höstlovet på scorett. Hade världens tur och fick dem för 800:- istället för 1200:-. Har ingen aning om varför dom var billigare, de är ju den nya modellen...men jaja! Dessa kommer pryda mina fossingar i vinter. 

sweet little lies

• Fan vilken bra bloggare jag är! Men efter att jag timme efter timme har suttit och skrivit på mina arbeten som våra lärare har en tendens att hälla över oss så känner jag mest bara för att slänga den här fantastiska-mini-macbook-air-skit-datorn i väggen. Fan vad jag hatar den här datorn asså. Bloggningen står alltså inte högst upp på listan över fast jag tycker det är kul. 
Höstlovet har varit lugnt och skönt. Har varit hos mormor och morfar med Isidor och sedan kom mamma och pappa dit också. Det har varit så mysigt. Vi såg havsörnar, gick en promenad längst havet, åt mormors namnam-goda mat, tog oss en sväng till det mytomspunna ullared med morfar (standard, standard) och kollade på kockarnas kock eller vad det nu heter. Jag skulle utan tvekan kunna stanna där själv i två veckor till och bara gå långa promenader och tänka, jogga och äta. Fyfan vad skönt det skulle vara att inte prata med någon på några veckor. Bara vara helt tyst. 
Nåja, skolan har nu rullat igång. Vaknade förvånandsvärt ganska pigg imorse och gav mig ut på en joggingrunda. Haha, vem försökte jag lura liksom. Mina ben var stumma, ingen energi nånstans, men jag tog mig iallafall runt min lilla runda. Det var skönt att komma hem och ta en dusch för att sedan äta frukost och göra mig iordning för skolan utan stress. Och imorgon börjar jag till och med en kvart senare än vad jag gjorde idag. Skönt! 
 

har man inte världens snyggaste vän

 

en icke händelserik vecka

Den här veckan har varit den tråkigaste på länge. Jag har i princip pluggat non stop eftersom jag har inlämning idag (23:59 ikväll för att vara exakt). Efter skolan gick jag inte raka vägen hem och pluggade, utan gick runt i Sickla köpkvarter med Agnes och kollade i affärer. Och köpte 3 feta bullar som vi delade på. För er som undrade använde vi mitt skolbibliotekskort som kniv. Riktigt smart drag tycker jag. Nackas skolbibbla är inget jag är något stort fan av direkt, så ingen skada gjord. Vad fan det är kanelbullens dag ju. Då måste man äta lite bullisar. Agnes fick med sig två snygga tröjor också. Solen var framme. Vi norpade åt oss de sista solstrålarna för dagen och åkte sedan hem. 
Ikväll ska jag fan i mej inte röra mig ur fläcken. Även fast jag suttit stilla på min röv hela veckan pga av plugg och hosta så känner jag mig helt slut. Helt ärligt så fick jag träningsvärk efter en hel kväll i min säng med plugg. I onsdags eller tisdags tror jag det var. Vem fan får träningsvärk av att plugga? Vem vet. Shit, det kanske är värsta upptäckten. Att kroppen tränas medan man pluggar. Haha, i sånna fall skulle jag vara en body builder vid det här laget. Jävla skit skola
 

rakt upp i ansiktet

Söndag och jag sitter med mina kemiböcker framför mig och känner mig som rena rama kemiska föreningen själv. Det där provet på onsdag kan ju gå och stoppa upp något i fejset. Appropå att få något i fejset så fick jag hårdaste bollen uppkörd i näsan igår på matchen. Jag ba okej tack nu bröt jag hela mitt ansikte. Men det gick bra, förutom att mina ögon började rinna som fasiken och näsan också och nån ba "oj blöder du näsblod?" och jag ba hehe nej.
Jag har kommit på att jag måste köpa spotify-premium så fort som möjligt. Har inte haft det sedan i våras tror jag vilket betyder att jag har lyssnat på typ tre låtar om och om igen, för det är det enda jag har på min stackars mobil. Gudars, att jag inte har gjort det tidigare. Den nya uppdateringen för iPhone hade jag också tänkt fixa men såklart så var mitt utrymme på datorn är fullt och kan därför inte säkerhetskopiera allt. 
 
 

what if i'm far from home?

 
 
 

lördag den 7 september

Hallå hallå! Just nu sitter jag i Isidors rum medans han duschar. Igår hade jag en rolig kväll hemma hos Molly där det vankades 17-års partaj! Riktigt skoj! Idag vet jag inte riktigt vad som händer, men innan det händer något så ska jag och Isi ta något gött att äta :)
/Elin
 
 

varje gång är som den första

Åh. Jag har haft en så bra helg, även fast den slutade med en sketen fotbollsmatch. Ligger helt död i min säng med värkade ben, eller okej, allt i min kropp gör ont efter det där matchen. I fredags var det After Work här hemma med mamma och pappas alla kompisar. Drog senare till Långsjön och träffade min klass och de stackars ettorna som hade blivit nollade. Klassens surpupp-dryga-astråkiga-människor blev plötsligt roliga. Vad fan. Jag som trodde det var ungefär lika omöjligt som om jag skulle få rätt på tre fysik-tal på raken liksom. Trodde fan aldrig det skulle hända. Men det var ju roligt! Min och Isidors plan om att gå på grönan sprack när det regnade hela lördagen. Vi ska ta det nån annan dag bara. På kvällen fick jag min födelsedagspresent, nämligen en middag ute på Koh Pangan. Så gott! Somnade sen bredvid Isidor hemma hos honom. Kan verkligen inte beskriva hur skönt det är att somna bredvid honom. Asså äeh jag börjar bara gråta av att tänka på det. Jag har blivit en sån jäkla lipsill. 
 
 
 

detet, jaget och överjaget

Här sitter jag i min säng i någon slags framåtlutad skräddar-ställning. Jag låg nyss och läste i min psykologibok, men tappade fokus efter cirkus 30 sekunder. Veckan har startat och jag räknar dagarna till höstlovet. Inte för att jag har något planerat, snarare för att jag inte har något specielt alls planerat. Hoppas på en slappvecka i Varberg. • Helgen längtar jag till. Då ska jag och Isidor på Gröna Lund. Det är typ sådär man måste tänka. Leva för helgerna på nåt vis. 
 

godmorgon södermalm

 

Gillar

Att köpa armband när jag är utomlands tycker jag om. Det verkar iallafall som det eftersom jag alltid kommer hem med nya när jag har varit på vift utanför Sverige. 

fladderbrallor och kjol

 
Två nya från Portugal. Ett par sjukt sköna, tunna, fladdriga byxor och en kjol. Kjolen köpte Molly på en underlig affär i en by någonstans och den va så snygg så jag kunde inte låta bli att köpa en likadan. 

Portugal, Albufeira 2013

 
Har haft 10 underbara dagar i Portugal. Vi har solat, badat, ätit, läst, gått på marknad och skuttat in på konstiga portugisiska turistklubbar. Bara haft det så bra. Längtar tillbaka så mycket. Särskilt när det spöregnade då vi klev av planet på Skavsta. Kom igen. 
 

4S och jag

Mitt nystädade rum och Campinjonah har jag fångat på bild med panorama-funktionen.

att starta om på nytt

 Elin Andersson heter jag. 17 år och bor i Stockholm. Har bloggat lite till och från sedan sjunde klass och har nu fixat en helt ny blogg där jag vill dela med mig av vad som händer runt om kring mig. Mindre text och mer bilder är vad jag har tänkt! Bloggnamnet har jag ingen bra förklaring på. Det enda är väl att jag heter samma sak på instagram och hade bristande fantasi när jag försökte hitta på något helt nytt. Well, well.
/Elin

Nyare inlägg
RSS 2.0